Next of Kin

När Linda oväntat ärver ett ålderdomshem ställs hon inför mer än bara trasiga rör och administrativa problem. Huset bär på en tyst historia och de boende tycks ha vant sig vid sina rutiner, men små, obehagliga händelser börjar skava mot verkligheten. Vad som först verkar vara oförklarliga tillfälligheter växer snart till en känsla av att något mörkt lurar under ytan.

De märkliga händelserna blir allt mer konkreta: föremål flyttar på sig, gamla sår återuppväcks och nattliga ljud skär genom den annars stilla korridoren. Linda drivs att gräva i hemmets förflutna och upptäcker samband som pekar mot en urgammal, outsäglig ondska. Filmen skapar en kvävande stämning där varje antydan om förklaring bara öppnar för fler frågor.

Konfrontationen med det okända tvingar Linda att omvärdera vem hon kan lita på och vad som är verkligt. Teman som ensamhet, skuld och arv vävs samman med ett alltmer ödesmättat drama där mystik och skräck möts. Skådespelarinsatserna och den uppbyggda spänningen gör att berättelsen pendlar mellan medkänsla för de åldrade och en växande fruktan inför det oförklarliga.

Som en atmosfärisk psykologisk skräckfilm från början av 1980-talet använder Next of Kin (1982) sitt klaustrofobiska miljöval och långsamt uppbyggda obehag för att hålla publiken i ett järngrepp. Slutet lämnar frågor obesvarade och en kvarvarande känsla av att vissa hemligheter aldrig borde lyftas på ytan.