Ο Μελισσοκόμος

Efter dotterns bröllop ger sig den stenansikte biavlaren Spyros ut på sin årliga vandring från Greklands norr till dess södra kust, i släptåg med sina kupor. Vägen blir ett landskap av tysta byar, dammiga vägar och samma tysta ritualer kring bina, där det rutinmässiga arbetet både håller honom vid liv och blottlägger hans ensamhet.

På vägen möter han en oförutsägbar, ung kringflackande kvinna, och mellan dem uppstår en märklig, självdestruktiv relation som skakar deras båda tillvaro. Deras möte blir en studie i människors behov av kontakt och förstörelse, där bikupornas flyktiga surr speglar både skörheten och våldsamheten i deras band.