Den sista måltiden

The Last Supper är en mörk satir från 1995 som följer en grupp idealistiska men frustrerade liberaler som försöker hantera en politiskt polariserad verklighet på ett extremt sätt. Genom att bjuda in konservativa debattörer till gemensamma middagar tar deras idealism en farlig vändning när de börjar bedöma vilka som förtjänar att tystas för sina åsikter. Filmen blandar svart komik med obehagliga moraliska frågor, vilket skapar en spänd och provocerande ton.

Handlingen kretsar kring relationerna inom gruppen och deras gradvisa förskjutning från intellektuell överlägsenhet till våldsamt handlande. Varje måltid blir både en teater för ideologi och ett test av samvetet, där besluten att döma och döda väcker skuld, rättfärdiganden och interna konflikter. Skildringen visar hur goda intentioner kan korrumperas när rädslan och föraktet för motståndare tar över.

Tematiskt utforskar filmen farorna med politisk intolerans och extremism, och ställer frågan om ändamålen någonsin kan helga medlen. Tonen är både ironisk och obehaglig, och lämnar åskådaren att fundera över ansvar, moral och konsekvenserna av att agera utifrån ren ideologisk övertygelse. The Last Supper är provocerande, tankeväckande och kvarstår som en skarp kommentar om politisk fanatism.