Tryggare kan ingen vara

Ett åldrat brittiskt par känner igen krigets signaler från sina romantiserade minnen av andra världskriget och följer lydigt de statliga broschyrernas råd när ett kärnvapenhot närmar sig. De bygger ett skyddsrum i trädgården, samlar konserver och förbereder sig med samma plikttrohet som tidigare generationer, övertygade om att ordnade procedurer ska rädda dem.

Deras tilltro till byråkratin och de enkelriktade instruktionerna blir snart tragiskt otillräcklig när verklighetens natur förändras och hotet visar sig vara långt mer grymt än deras minnen. Filmen visar hur naiv optimism och vardagliga ritualer krockar med den moderna krigets obarmhärtiga konsekvenser, och hur bristerna i information och förberedelser blir ödesdigra.

Berättelsen växlar mellan varm, vardaglig humor och en iskall, gripande sorg; scener av te, post och småsjuka vanor övergår i alltmer oroande tecken på förfall. Genom en enkel men kraftfull skildring blir parets öde en mänsklig lins för att förstå hur civila lider när politiska och militära system sviker.

Resultatet är en både vacker och obehaglig filmupplevelse som stannar kvar länge efter sluttexterna. Den är en stark varning om kärnvapnens verkliga pris, en kritik mot förenklade lösningar och en känslosam påminnelse om det personliga lidandet bakom stora geopolitikiska hot.