Humphrey Bogart

Biography

Humphrey Deforest Bogart, känd kärleksfullt som Bogie, lämnade ett outplånligt märke på amerikansk film som en begåvad film- och scenskådespelare. Född 25 december 1899 stärkte hans föreställningar i klassiska Hollywood -filmer hans status som en kulturikon. American Film Institute krönade honom den största manliga stjärnan i klassisk amerikansk film 1999, ett bevis på hans bestående arv.

Bogarts resa i underhållningsindustrin började på Broadway -scener innan han övergick till silverskärmen med sin debut i "Up the River" (1930). Ursprungligen gjuten i stödroller, fångade han ögonen på publiken och kritikerna både med sin skildring av Duke Mantee i "The Petrified Forest" (1936). Trots tidig framgång befann sig Bogart ofta överskuggas av sina kamrater i Warner Bros., där han ofta spelade gangsterkaraktärer som Hugh "Baby Face" Martin i "Dead End" (1937), regisserad av William Wyler.

Vändpunkten i Bogarts karriär anlände med framstående föreställningar i "High Sierra" (1941) och "The Maltese Falcon" (1941), en banbrytande film noir. Hans ikoniska skildringar av privata detektiv Sam Spade och Philip Marlowe satte standarden för noir -huvudpersoner under de kommande åren. Det var emellertid hans roll motsatta Ingrid Bergman i "Casablanca" (1942) som fick honom sin första Oscar -nominering för bästa skådespelare, och stelnar hans status som en ledande man.

I en vridning av ödet fann Bogart kärlek på uppsättning med Lauren Bacall under filmningen av "To Have and Have Not" (1944), vilket ledde till en romantik som ledde till äktenskap 1945. Deras på skärmens kemi Sizzled i efterföljande filmer som "Dark Passage" (1947) och "Key Largo" (1948), CONTIVATIONATIONER MED DINA MAGNICENSER OD PERSIKAGE.

Bogarts senare karriär såg honom leverera oförglömliga föreställningar i filmer som "The Treasure of the Sierra Madre" (1948) och "In a Lonely Place" (1950), nu betraktas som några av hans finaste verk. Hans roll som en cantankerous flodbåtkapten i "The African Queen" (1951) fick honom Academy Award för bästa skådespelare och visade hans mångsidighet och djup som artist.

Trots sina personliga kampar med rökning och dricka fortsatte Bogart att lysa på skärmen i filmer som "The Barefoot Contessa" (1954) och "Sabrina" (1954), där han höll sin egen mot begåvade medstjärnor. Hans otydliga död från esophageal cancer i januari 1957 markerade slutet på en legendarisk karriär och lämnade en filmisk arv som fortsätter att fängsla publiken över hela världen.