Filmen låter Andrei Tarkovskijs egna ord och minnen styra berättelsen, och bygger upp en personlig och meditativ porträttbild av hans liv och konstnärskap. Genom arkivintervjuer, privata reflektioner och filmklipp framträder hans vision om vad filmkonsten kan och bör vara, liksom de existentiella frågor som genomsyrade både hans verk och vardag.
Resultatet är en poetisk och stillsam betraktelse över skapande, tro, exil och meningen med människolivet, där Tarkovskijs bildspråk — långa tagningar, naturbilder och symbolik — gestaltas som uttryck för en sökande konstnärlig röst. Tittaren får en nära och filosofisk inblick i en regissörs inre liv och de tankar som formade några av filmhistoriens mest kraftfulla verk.