Filmen väver samman två tidsplan: 1962 i Haiti där en man återuppväcks som zombi och tvingas arbeta under förhållanden som minner om slaveri, och nutidens Paris där en ung haitisk elev på en prestigefylld internatskola långsamt blottlägger sina rötter och den mörka berättelsen hon bär på. Genom mötet mellan myt och vardag skapas en suggestiv kontrast mellan rituella traditioner och västerländsk överklass, där berättelser om trauma och minne flyter över generationsgränserna.
Med lågmäld intensitet undersöker filmen teman som kolonialism, skuld och identitet, och visar hur historiens våld lever kvar i både kroppar och relationer. Den är visuellt rik och stämningsfull, en film som snarare fördjupar än förklarar och lämnar en efterklang av oro och eftertanke.