Sorry, Baby

I Sorry, Baby (2025) börjar i efterdyningarna av något oåterkalleligt som drabbat Agnes. Filmen följer de som står kvar — familj, vänner och grannar — när vardagen försöker lägga sig som ett lugnande filter över det ofattbara. Genom korta, intensiva scener och tystnadens språk synliggörs hur livet fortsätter för alla andra, medan Agnes närvaro i praktiken suddas ut.

Det är ett naket och skarpt drama om sorg, skuld och kollektiv likgiltighet, där små ritualer och ofullständiga förklaringar bygger upp en känsla av klaustrofobisk vardag. Regissören målar med precisa detaljer och skådespelare som bär smärtan i det outtalade, och lämnar publiken med en kvarvarande rastlöshet — en fråga om vad det betyder att verkligen minnas någon när resten av världen går vidare.